Med spelrelaterade problem syftar man på olika typer och grader av svårigheter med digitalt spelande. För de flesta spelare är spelande ett roligt och nyttigt tidsfördriv och något att göra tillsammans med andra.

För vissa orsakar spel emellertid problem av olika grad, såsom huvudvärk, besvär i nacke och axlar, sömnsvårigheter, försämrad förmåga att klara vardagen och en inskränkning av världen utanför spelet. Majoriteten av problemen är lindriga och övergående. Mindre allvarliga problem går ofta att lösa genom enkla praktiska åtgärder, såsom regelbundna pauser, bättre ergonomi eller belysning.

Det är viktigt att kunna skilja på lindriga spelrelaterade problem och genuint problematiskt spelande. Även vanligt kontorsarbete kan orsaka nack- och axelvärk och man kan ha svårt att sova om man motionerat för sent på kvällen. Lindriga övergående spelrelaterade problem bör granskas i förhållande till helheten: hur man mår i det stora hela och i förhållande till spelandets fördelar.

Ofta hänger spelrelaterade problem ihop med tidsanvändning. I Spelbarometern 2015 frågade man för första gången om spelrelaterade problem. Nästan 90 procent av respondenterna upplevde inga problem med tidsanvändning, medan 8 procent sällan upplevt problem och 1,5 procent hade upprepade problem med tidsanvändningen. I den yngsta åldersgruppen var problem med tidsanvändning vanligare. Tidsanvändningen hade orsakat problem för ca en fjärdedel av alla 10–19-åringar och orsakade upprepade problem för cirka 6 procent av respondenterna. Läs mer om problematiskt spelande på Statens Medieråd och i publikationen Problematiskt datorspelande bland barn och unga.

Spelrelaterade problem som t.ex. rädslor, sömnproblem eller svordomar som barnet lär sig genom spelet kan uppstå om barnet spelar spel med innehåll som är olämpligt för barnets ålder och som är skadligt för barnets utveckling. Spelens åldersgränser är angivna för att skydda barn och ungdomar från innehåll som bedöms skadligt för dem. Läs mer om åldersgränser.

Problematiskt spelande

Problematiskt spelande är ett mångfacetterat fenomen, och det finns inga exakta definitioner eller tidsgränser för vad som anses vara för mycket spelande. Inte ens rikligt spelande är nödvändigtvis ett tecken på spelproblem; det kan vara fråga om en hobby som man valt att satsa på. Spelande kan anses vara problematiskt om det börjar ha en negativ inverkan på livskvalitén och relationer, eller om skolgång eller hälsa lider av spelandet. Man kan tala om problematiskt spelande till exempel när spelaren inte har andra intressen i livet än att spela eller när spelandet ersätter umgänge med andra människor.

Problematiskt spelande påverkar inte endast livhantering och välbefinnande i nuet. Problematiskt spelande kan också undergräva framtida möjligheter, till exempel om studierna är i fara att avbrytas på grund av överdrivet spelande. Problematiskt spelande går inte att mäta endast genom den tid man lägger på att spela. Det viktigaste är att granska hur spelandet påverkar spelarens vardag och förmåga att kontrollera sitt eget spelande. Läs om problematiskt spelande på Digipelirajat’on -projektets och Pelituki –stödverksamhetens nätsida på finska.

I Finland, liksom på andra håll i världen, finns ingen etablerad praxis för att identifiera eller fastställa svåra spelproblem bland barn och ungdomar. I de officiella standarderna för klassificering av sjukdomar ICD-10 eller DSM-5 förekommer inte digitalt spelande ännu som egen diagnos, eftersom det inte finns tillräckliga forskningsresultat för att fastställa att det handlar om ett självständigt problem. På grund av att det saknas en etablerad diagnos varierar uppskattningarna om antalet problemspelare enligt hur man i olika undersökningar definierat problemspelande.

I Världshälsoorganisationens (WHO:s) nyaste klassificeringssystem ICD 11 ingår begreppet spelsyndrom (Gaming disorder), som emellertid ännu inte officiellt införts i Finland. Spelsyndrom är en allvarlig diagnos som kräver att det problematiska spelbeteendet fortgått i minst tolv månader. Antalet personer med spelsyndrom uppskattas uppgå till högst ett par procent av alla spelare. Det rekommenderas inte att tillämpa diagnosen direkt på barn och unga, eftersom de inte har tillräckliga färdigheter att kontrollera sitt eget spelande. I stället behöver barn och unga hjälp och stöd av sina föräldrar bland annat för att hålla sig inom rimliga speltider.

Spelproblem är ofta en del av en bredare problematik. I bakgrunden kan det finnas många sorters psykiska och sociala utmaningar, som till exempel depression, ensamhet eller rädsla för sociala situationer. I en komplicerad situation kan det vara svårt att gestalta orsakssamband eller den ursprungliga orsaken till problemen. Därför är det viktigt att granska situationen som en helhet och förutom spelande också ta i beaktande spelarens fysiska, psykiska och sociala välmående, samt personens förmåga att reda sig i vardagen.

Mera om problematiskt spelande kan du läsa i forskaren Jaana Wessmans texter.

När finns det skäl till oro?

Barn och ungars spelande väcker speciellt mycket oro. En del av oron är motiverad och en del beror på okunskap. Det är viktigt att kunna skilja på befogad och obefogad oro. För att kunna fokusera på riktiga problem med spelande är det även viktigt att identifiera situationer där det inte finns något skäl till oro. Spelproblem visar sig på många sätt i vardagen och när man bedömer spelproblem är det viktigt att ta hänsyn till spelarens livssituation och välmående överlag.

Om man är orolig över en annan persons spelande är det viktigt att först reda ut hur personen själv ser på sitt spelande och välmående i allmänhet. Det är viktigt att notera att rikligt spelande kan fungera som ett sätt att avreagera sig eller fly andra problem. Om man då fokuserar endast på spelandet kan det hända att man förbiser andra faktorer som påverkar personens mående.

De här frågorna kan hjälpa att få perspektiv på spelandet:

• Tycker du att du spelar för mycket?
• I vilka situationer spelar du?
• Flyr du ofta dina bekymmer genom att spela?
• Tycker du att du har kontroll över ditt eget spelande?
• Finns det situationer där det är svårt att sluta spela eller kontrollera spelandet?
• Har du låtit bli att sköta plikter på grund av spelande?
• Har du försummat ditt eget välmående eller dina närmaste på grund av spelande?
• Har dina närmaste oroat sig för ditt spelande eller ger ditt spelande ständigt orsak till bråk?
• Träffar du vänner även utanför spelen?
• Tycker du att spelande ger dig fler fördelar eller nackdelar?
• Har spelandet varit roligt och motiverande?

Frågorna är avsedda för att begrunda ditt eget spelande, det vill säga som ett diagnostiskt verktyg. Det är viktigt att fundera på bakgrunden till överdrivet spelande samt de faktorer som gör det svårare att kontrollera spelandet.

Diskutera överdrivet spelande

Det är viktigt att ta upp barnets eller den ungas överdrivna spelande så tidigt som möjligt efter att oron uppstått. Med barn och unga är det bäst att diskutera spelande och att hantera spelande i vardagliga situationer. Det är främst föräldrarnas ansvar att ta spelande upp till diskussion, men även andra personer som arbetar med barnet och den unga, såsom lärare eller tränare, kan ta ämnet till tals. Ibland kan bara det faktum att en utomstående är oroad få den unga att reflektera över sitt eget spelande.

Att prata om spel och relaterade problem kan upplevas som svårt. Ofta lönar det sig ändå. Om det känns överväldigande svårt att tala om saken lönar det sig att i förväg planera hur man tar upp ämnet samt be om stöd och råd från en utomstående. Det är svårt att i förväg veta hur spelaren förhåller sig till ämnet. Spelaren kan vara ovillig att tala, anklaga dig eller försvara sitt spelande, men det är också möjligt att spelaren känner sig lättad av att ta spelandet till tals och att eventuella problem konfronteras.

Tips för att ta saken på tal:

• Reservera tillräckligt med tid och en lugn plats för samtalet.
• Förbered dig i förväg. Gå i förväg igenom vad du vill säga.
• Kom ihåg att öppna diskussionen neutralt och undvik att skuldsätta.
• Berätta att du är orolig och att du bryr dig.
• Lyssna på vad den andra säger, även om det känns svårt.
• Om den unga personen inte vill medge problemet, försök inte övertyga. Observera, att du också kan missta dig.
• Det är viktigt att betona att man tror på att en förändring är möjlig. Närma dig ämnet från ett lösningsorienterat, inte problemcentrerat närmandesätt.
• Ställ frågor som kräver längre svar än bara ett ord.
• Håll dig lugn och stödjande.
• En ung person kan förneka problemet och vägra samtala av rädsla för att bli av med spelen. Det är oftast inte nödvändigt att sluta spela, utan i många fall räcker det med att minska på spelandet eller lämna bort ett visst spel. Den unga har lättare att engagera sig i att minska sitt spelande än i att sluta.
• Beskyll inte dig själv om en konstruktiv diskussion inte lyckas.
• Ge inte upp, utan försök igen senare.
• Lämna konversationen om ämnet öppen och följ med situationen för att hitta en bättre tid.

Tips för att hantera spelandet

Att spela är en hobby som lätt kan uppta alltför mycket tid. I spelvärldarna finns det alltid nya mål, utmaningar och även vänner att hitta. Men det lönar sig inte att spendera all tid framför dataskärmen. Människan behöver även andra impulser i livet.

Ibland är det svårt att bedöma när spelandet har blivit överdrivet. Du bör uppmärksamma ditt spelande om folk ofta påpekar att du använder mycket tid på att spela. Likaså, om du känner att spelande inte längre är under din kontroll och du spelar tills du är trött. Spelande ska framför allt vara kul. Om det blir rutin och du inte längre får den spänning du vill ha, är det skäl att ändra dina spelvanor.

Följande metoder hjälper dig hålla spelandet under kontroll:

• För dagbok över hur mycket tid du sätter på att spela.
• Spela korta tider i taget. När du spelar kan känslan av tid försvinna, så ställ in ett alarm för att veta när du ska ta en paus eller sluta. Tänk på att en lång spelsession utan pauser försvagar din spelprestanda. Genom att ta pauser och säkerställa adekvat återhämtning spelar du bättre.
• Se till att det blir tid över från spelandet för andra hobbyer. Motion är till exempel en viktig motvikt till att sitta vid datorn.
• Träffa vänner någon annanstans än i spel och online.

Om du känner att du inte har ditt spelande under kontroll kan du själv försöka begränsa ditt spelande. Det betyder inte att du måste helt sluta spela.

Följande råd kan vara till hjälp för att hantera ditt spelande:

• Bryt spelrelaterade rutiner. Fundera över vad mer du kan göra i stället för att öppna datorn eller spelkonsolen.
• Gör upp tidtabeller för spelandet. Bestäm i förväg när och hur länge du ska spela. Följ schemat du gjort upp!
• Om du har märkt att vissa spel är speciellt svåra att kontrollera, ta en paus från dem.
• Fundera också över vilka bra saker du har fått tillbaka i ditt liv när inte all tid går åt till att spela.
• Reservera tid för kompisar och andra hobbyer. Om du har slutat med andra hobbyer, gå tillbaka till dina gamla hobbyer eller skaffa nya. Du kan fundera ut vilken typ av aktiviteter du behöver vid sidan av spelandet.

Källa: Pelaajabarometri 2015 och Pelaajabarometri 2018