1. Var tillgänglig, lyssna och diskutera

Visa intresse för ditt barns liv även när du har bråttom med annat. Den unga kan vara redo att prata om viktiga saker just då när du minst anar det.

Var också själv öppen. Ta emot budskapet och upplevelserna precis som den unga beskriver och berättar om dem. Ha inte bråttom till att börja analysera, instruera eller övertolka. Försök lyssna och registrera vad det är ditt barn vill prata med dig om.

Föräldraskapet börjar redan innan barnet lär sig att prata. Samspelet är ständigt och som barnets förälder kan du alltid besluta att imorgon ska jag vara mer närvarande för mitt barn.

Fastän det växande barnet redan kan kännas och verka vara stort, kan du försöka komma ihåg de stunder när hen ännu var ett litet barn. På så sätt är det enklare för dig att ta emot negativ kritik och svartvita åsikter.

Ditt barn behöver emellertid ditt stöd långt in i vuxenlivet. Interaktionen under uppväxten skyddar bevisligen barnet mot riskerna med rusmedelsanvändning.

2. Var dig själv, men kom ihåg ditt ansvar som uppfostrare

Om ditt barn ställer frågor om ditt eget rusmedelsbruk ska du svara så ärligt som möjligt. Fundera ändå på om du vill skapa positivitet kring användningen av rusmedel eller försvara ditt eget rusmedelsbruk. Eller vill du skydda ditt barn och ge ditt barn en chans att göra sina egna beslut, som främjar hens välbefinnande.

Beteendemodeller för rusmedelsbruk förmedlas i sociala sammanhang. Ifall barnet växer upp i en miljö där användning av rusmedel är vanligt, kommer hen troligtvis också att välja detta beteendemönster.

Barn orsakas vanligtvis någon form av skada på grund av vuxnas rusmedelsanvändning, även om barnet inte uttrycker detta verbalt. Skadan uttrycker sig som osäkerhet och tveksamhet gentemot den vuxna. Tillåt ditt barn att göra andra beslut än de du gjort.

Barn ska inte läras att använda rusmedel hemma med hänvisning till en trygg miljö, för det är bättre att minderåriga helt undviker att prova rusmedel.

Var inte för sträng mot dig själv: även du har lärt dig dina vanor och blivit formad av din egen familj och vänkrets.

3. Förutse och be om perspektiv av andra

Fundera redan på förhand över din egen inställning till rusmedel: varför använder du, har du använt eller vill du inte använda rusmedel? På så sätt är det enklare för dig att svara ärligt på ditt barns frågor. Fundera även på förhand över hur du reagerar om du får reda på att ditt barn provat rusmedel.

Om du på förhand funderat över hur du skulle reagera, känner du även dina egna motiveringar. Genom att på förhand reflektera över ditt eget beteende kan du också bättre förstå personer som använder rusmedel. Då svarar du inte heller med en spontan försvarsreaktion, vilket är naturligt i en överraskande situation.

Diskutera även med andra föräldrar om vad de har för tankar om faktorer som inverkar på ungas liv. Öppna gärna diskussionskontakten redan innan utmanande situationer uppenbaras.

Ni kan även dela på ansvaret bland föräldrarna i gemenskapen och på så sätt stödja varandra. Ni kan till exempel tillsammans komma överens med föräldrarna om vem som skjutsar barnen till födelsedagsfesten den här gången. Kan någon av er hämta barnen från fotbollsträningarna på måndagar? Erbjud även hjälp till andra familjer.

Att få hjälp av andra skapar tillit och främjar även sannolikheten att man pratar om föräldraskapet med andra. När du pratar med andra föräldrar märker du att även andra familjer går igenom samma situationer och upplever samma utmaningar. Funderar ni tillsammans kan ni hitta lösningar som du inte själv hade kommit på.

4. Visa dina känslor, men överreagera inte

Om du får reda på att ditt barn provat rusmedel, kan du öppet berätta för hen om din besvikelse, men försök undvika att överreagera. Skuldbelägg heller inte dig själv verbalt för barnets rusmedelsanvändning.

Den unga gör sina egna val, som du inte nödvändigtvis hade kunnat påverka, oberoende av vad du hade gjort. Den unga kan göra annorlunda val än de du hade önskat.

Starkt föräldraskap är inte överlägsenhet eller känslolöshet. Det är en styrka att visa att barnets liv är viktigt för dig och att du bryr dig om barnet. Det är också en styrka att kunna ta ansvar för barnet även när hen beter sig på ett oönskat sätt eller upplever en svår tid i sitt liv.

5. Var lösningsorienterad

Efter besvikelsen är det bra att vända blicken framåt. Bevara din tro på ditt barn och ge förlåtelse. Alla gör vi misstag. Berätta att du står på ditt barns sida.

Att ärligt konfrontera och ta konsekvenserna för sina handlingar ökar självständigheten och förmågan att ta ansvar för sina egna gärningar. Felaktiga handlingar borde emellertid inte leda till att man blir övergiven eller orimligt straffad.

Ge inte heller upp hoppet. Sträva efter en lösning som är konkret, rimlig och tillräcklig, men inte överdriven.

Varje dag är en ny chans att göra bättre val och ändra på sitt beteende. Ge ditt barn en tro på framtiden och tro på hens möjligheter!