Alkohol i arbetslivet

I Finland används alkohol mest av alla rusmedlen och omkring nio av tio vuxna finländare använder alkohol i någon utsträckning. För de flesta är användningen inom rimliga gränser. Enligt studier konsumerar 15–20 procent av männen och 10–15 procent av kvinnorna som är i arbetslivet alkohol i sådan utsträckning att det orsakar hälsomässiga eller sociala skador. Detta kallas riskkonsumtion av alkohol. I 1–5 procent av fallen handlar det om ett alkoholberoende (alkoholism), en tvångsmässig drift att dricka alkohol.

På arbetsplatser är alkoholkonsumtion inte en privat angelägenhet, även om drickandet är en privatsak. Eventuella skador på arbetsplatsen påverkar hela arbetsgemenskapen. Ungefär 90 procent av finländarna dricker regelbundet alkohol. För de flesta hålls konsumtionen inom rimliga gränser.

Skador av alkohol och andra rusmedel syns på arbetsplatser. I arbetslivet är det inte ännu heller naturligt att ta upp tråkiga eller besvärliga frågor.

Alkoholanvändning orsakar arbetslivet kostnader på minst 500 miljoner euro årligen. Siffran kan till och med nå upp till en miljard euro. I arbetslivet kan man ganska effektivt påverka dessa onödiga kostnader. Ett rusmedelsprogram på arbetsplatsen är det effektivaste sättet. Rusmedelsprogrammet är en gemensam överenskommelse där arbetsgemenskapen kommer överens om hur rusmedelsfrågor hanteras på arbetsplatsen – från förebyggande arbete till hänvisning till vård.

Ett rusmedelsprogram främjar välbefinnandet i arbetet och arbetsförmågan. Syftet med den gemensamma överenskommelsen är inte att bestraffa, utan att stärka förtroendet för att gemensamma – även svåra – frågor kan hanteras på ett bra sätt. Syftet med hänvisning till vård och behandling av rusmedelsproblem är att återställa arbetstagarens arbetsförmåga.

Droger i arbetslivet

Det är svårt att uppskatta hur många arbetstagare i Finland som använder droger. Cannabis är den vanligaste drogen och 29 procent av personer i arbetsför ålder hade använt cannabis (2022). För den övervägande majoriteten handlar det om enstaka experiment. Bland personer i arbetslivet som använder narkotika är de flesta så kallade sporadiska eller tillfälliga användare.

Droganvändningen är vanligast bland unga vuxna i åldern 25–34 år, och särskilt bland män.

Institutet för hälsa och välfärds (THL) avloppsvattenundersökningar visar att den sammanlagda användningen av bland annat amfetamin, metamfetamin, MDMA och kokain är cirka tre gånger så stor som när undersökningarna inleddes 2012 (situationen i augusti 2022). Befolkningsunderlaget för THL:s avloppsvattenundersökningar omfattar i dag nästan 60 procent av befolkningen i Finland.

Droganvändning medför i arbetslivet många liknande risker som överdriven alkoholkonsumtion. Hur stora riskerna är beror på vilket ämne som används och på om personen är påverkad av narkotika även under arbetstid.

Läkemedelsmissbruk i arbetslivet

Läkemedelsmissbruk innebär att läkemedel används i andra syften än medicinska. I Institutet för hälsa och välfärds (THL) undersökningar definieras läkemedelsmissbruk som användning i strid med läkarens ordination eller användning utan recept.

Skador av rusmedel i arbetslivet

Skador på arbetsplatser orsakade av rusmedelsbruk och missbruk är:

1) Arbetarskyddsrisker

Att arbeta berusad eller bakfull kan, beroende på bransch och arbetsuppgifter, innebära en stor risk för arbetarskyddet.

2) Ekonomiska konsekvenser

På grund av hälsoproblem kan:

• arbetstagarens sjukfrånvaro öka
• arbetstagarens arbetsförmåga försämras
• kvaliteten på arbetet försämras.

Om en arbetstagare är berusad eller bakfull under arbetstid kan det också orsaka betydande skada för arbetsgivarens anseende.

3) Konsekvenser för arbetsförmågan

Användning av rusmedel ökar risken för flera allvarliga sjukdomar, till exempel hjärt- och kärlsjukdomar.

Rusmedelsanvändning kan försämra motståndskraften, vilket innebär att även lindrigare sjukdomar, såsom förkylningar, kan bli vanligare.

Rusmedelsanvändning är ofta förknippad med sömnproblem och även depression. Det kan påverka arbetstagarens välbefinnande i arbetet och arbetsförmåga negativt.

4) Sociala konsekvenser

Oväntad frånvaro och pinsamma situationer till följd av överdriven alkoholkonsumtion samt behovet av att ta hand om ogjorda arbetsuppgifter och snabbt ordna ersättare kan leda till konflikter på arbetsplatsen.

En arbetstagares problem kan påverka hela arbetsgemenskapen negativt om kollegorna börjar skydda personen genom att till exempel dölja problemet eller utföra personens arbetsuppgifter.

Om en arbetstagare sägs upp på grund av alkoholanvändning kan det leda till spänningar mellan arbetsgivaren och arbetstagarna.nsch. Ingen arbets- eller utbildningsbakgrund skyddar mot problem orsakade av alkohol.

Rusmedelsprogram – vad är det?

Ett rusmedelsprogram är arbetsplatsens gemensamma överenskommelse och ett dokument som används för att förebygga och ingripa i rusmedelsproblem och rusmedelsrelaterade olägenheter. Arbetstagarna och arbetsgivaren utarbetar rusmedelsprogrammet tillsammans. Initiativet till att ta fram ett rusmedelsprogram kommer vanligtvis från personalförvaltningen (HR) eller en förtroendeman. Alla arbetstagare på arbetsplatsen kan ta initiativ till att ett rusmedelsprogram utarbetas eller uppdateras.

När ett rusmedelsprogram fungerar som bäst är det inte bara en handlingsplan, utan också ett sätt att uppmuntra till samtal om rusmedelsfrågor och engagera hela arbetsgemenskapen i arbetet med dessa frågor.

Ett fungerande rusmedelsprogram som alla arbetstagare känner till främjar en trygg arbetskultur. När rusmedelsprogrammet utarbetas eller ses över ställer arbetsplatsen upp mål för det förebyggande rusmedelsarbetet. Målen följs upp och utvärderas regelbundet, till exempel tillsammans med företagshälsovården.

Varje arbetsgemenskap – även en liten sådan – bör ha ett eget rusmedelsprogram. Det är ett av de effektivaste enskilda verktygen för att förebygga och hantera rusmedelsproblem. Rusmedelsprogrammet är en del av kvalitetsarbetet, arbetarskyddet, utvecklingen av välbefinnandet i arbetet och ledarskapet.

På arbetsplatsen är det också bra att göra en riskbedömning av vilka konsekvenser användning av alkohol och narkotika kan medföra på arbetsplatsen.

Att ta till tals rusmedel i arbetslivet

Att ta rusmedel till tals på arbetsplatsen är det enklaste och ekonomiskt mest lönsamma sättet att visa omsorg för kolleger och arbetsgemenskapen. Diskussion kräver ibland mod. Man kan öva på hur man pratar varje dag vid varje möte. Genom att prata om vardagliga saker förbättras arbetsplatsens diskussionskultur. En artig diskussionskultur skapar välbefinnande i arbetet. Diskussioner om problem kan inledas med något vardagligt, som att fråga kollegan hur hen har det.

Att prata om rusmedel och spel om pengar som stör arbetet upplevs ibland vara svårt. Ju svårare det känns att prata, desto viktigare är det att börja i tid. Varje arbetstagare har ett ansvar för arbetarskyddet. Att prata om problem och skador är att bry sig om och ökar arbetarskyddet.

Ett bra sätt att inleda diskussionen är att börja prata om de saker man identifierat och sett. Att prata är också alltid att lyssna. En bra diskussions- och lyssningskultur gör det möjligt att ge korrigerande förslag.

Förebyggande, identifikation och problemlösning är grundpelarna för diskussion. Målet med diskussionen är en rusmedelsfri arbetsplats. Förebyggande är att öka kännedom och diskussion. Det lönar sig alltid att prata och det förebygger att problem uppstår.

Hänvisning till vård i arbetslivet

Hänvisning till vård är ett förfarande där en arbetstagare som har ett rusmedelsproblem hänvisas till behandling av chefen och/eller företagshälsovården. Målet är att återställa arbetstagarens arbetsförmåga och undanröja de rusmedelsrelaterade olägenheterna på arbetsplatsen. Hänvisning till vård är inte ett straff.

I Finland har modeller för hänvisning till vård utvecklats och använts med framgång sedan 1970-talet. På många större arbetsplatser finns en modell för hänvisning till vård, antingen som en del av rusmedelsprogrammet eller som en separat modell. Vanligtvis går processen till på följande sätt:

Bedömning av vårdbehovet

Företagshälsovården bedömer arbetstagarens arbetsförmåga och behov av behandling för rusmedelsproblem, antingen på eget initiativ eller på initiativ av chefen. Förfarandet för hänvisning till vård inleds när det konstateras att behandling behövs.

Om arbetstagaren vägrar att delta i hänvisningen till vård kan det utgöra grund för arbetsrättsliga påföljder.

Samtal om hänvisning till vård

I samtalet deltar den berörda arbetstagaren, chefen, företagshälsovårdaren (vid behov även företagsläkaren) samt en förtroendevald. Även arbetarskyddsfullmäktige och en eventuell kontaktperson för rusmedelsfrågor kan delta.

Vid samtalet kommer man överens om nödvändiga rehabiliterings- och vårdåtgärder. Utifrån detta upprättas ett skriftligt avtal om hänvisning till vård och vid behov en kompletterande rehabiliteringsplan. I dessa anges bland annat tid och plats för vården samt hur behandlingen ska följas upp.

I samband med samtalet fattar arbetsgivarens representant, inom ramen för eventuella avtal, beslut om rätten till frånvaro från arbetet och om eventuella andra arbetsarrangemang.

Behandling

Beroende på rusmedelsproblemets art och svårighetsgrad kan behandlingen bestå av avgiftningsvård, öppenvård eller institutionsvård. Arbetsgivare föredrar ofta rehabilitering inom öppenvården.

Valet av vårdplats kan också påverkas av det lokala utbudet av vårdtjänster. Under behandlingen följs utvecklingen av arbetstagarens arbetsförmåga vanligtvis upp av företagshälsovården. Arbetstagaren ska på begäran kunna intyga för arbetsgivaren att hen deltar i den överenskomna behandlingen. Arbetsgivaren har rätt att få information om hur behandlingen fortskrider.

Behandling och ekonomiska frågor

Utgångspunkten är att behandling av rusmedelsproblem sker utanför arbetstid och att lön för sjukdomstid inte betalas för denna tid. Kollektivavtal inom vissa branscher, lokala avtal och/eller arbetsplatsens rusmedelsprogram kan innehålla avvikande arrangemang. Vissa arbetsgivare har också på eget initiativ gått med på arrangemang som är förmånligare för arbetstagaren. I regel ersätter arbetsgivaren inte heller kostnaderna för behandlingen.

Kommunerna och FPA ersätter under vissa förutsättningar kostnader för behandling. Det är dock viktigt att beakta att FPA inte ersätter kostnader för öppenvård och att kommunernas praxis för att bevilja betalningsförbindelser för behandling av rusmedelsproblem varierar.

En arbetstagare som får behandling för rusmedelsproblem kan ha rätt till sjukdagpenning (vid institutionsvård) eller rehabiliteringspenning. Närmare information om dessa förmåner fås från FPA.

De som ansvarar för hänvisningen till vård bör på förhand sätta sig in i de avtal och rutiner som gäller på den egna arbetsplatsen. En tryggad ekonomisk situation under behandlingen kan göra det lättare för arbetstagaren att förbinda sig till vården.

Fortsatt vård och uppföljning

Att återhämta sig från ett rusmedelsberoende är en långvarig process, och därför är uppföljningen efter behandlingen viktig. I enlighet med avtalet om hänvisning till vård och rehabiliteringsplanen ansvarar vanligtvis både chefen och företagshälsovården för uppföljningen.

Så kallade ”återfall” betraktas som en del av återhämtningen från rusmedelsberoende. Ett enskilt återfall behöver därför inte innebära att rehabiliteringen har misslyckats. Det är viktigt att beslut om fortsatta åtgärder i sådana situationer fattas individuellt.

Att söka vård på eget initiativ

Om en arbetstagare själv inser att hen behöver behandling för ett rusmedelsproblem och söker vård på eget initiativ, är sannolikheten för ett gott behandlingsresultat större än vid hänvisning till vård. Därför är det bra att uppmuntra arbetstagare att själva söka hjälp.

För arbetstagaren innebär det också den fördelen att ärendet, om hen så önskar, kan förbli helt konfidentiellt.

En arbetstagare kan söka vård helt på eget initiativ, men också efter uppmaning från närstående, arbetskamrater eller ansvarspersoner på arbetsplatsen. Arbetsplatsen kan främja detta genom att kontinuerligt tillhandahålla information om olika vårdformer och vart man kan vända sig för att få hjälp.

Lagar som reglerar rusmedelsfrågor i arbetslivet

Arbetarskyddslagen förpliktar arbetsgivaren att sörja för arbetsplatsens säkerhet vad gäller rusmedel och missbruk.

I rusmedelsprogrammet kommer arbetsgivaren och arbetstagarna tillsammans överens om de nödvändiga åtgärder som riktas mot en enskild arbetstagare, bland annat bedömning av arbetsförmågan och hänvisning till vård. Läs mer i arbetarskyddslagen.

På basen av förtagshälsovårdslagen och arbetarskyddslagen utarbetar varje arbetsplats ett utförligt rusmedelsprogram med förebyggande åtgärder, praxis för testning och vårdhänvisningsprocesser. Det känns tryggt att be om stöd och hjälp när man vet var och hur de erbjuds. Läs mer i företagshälsovårdslagen.

Läs också:

Lag om integritetsskydd i arbetslivet

Statsrådets förordning om utförande av narkotikatest

Rusmedelsarbete på arbetsplatsen

Den initiala inställningen är avgörande för slutresultatet. I en öppen och tillförlitlig arbetskultur vågar man ta störningar till tals innan de har utvecklats till problem som stör arbetet. Det är bra att fråga sig själv om man möjliggör att en kollega utvecklar ett problem med rusmedel eller ett missbruk. I det dagliga arbetet är det viktigt att se, lyssna och prata om allt. Då blir man inte överraskad av några problem och de hinner inte växa till sig i all hemlighet tills de blir svåra att lösa. Rusmedelsarbete på arbetsplatsen innebär att man kommer överens om praxis, åtgärder och spelregler kring rusmedel.

Arbetsgivaren kan inte direkt ingripa i arbetstagarens fritid, men fritiden påverkar alltid arbetstagarens arbetsförmåga. Därför är det viktigt att man samarbetar med företagshälsovården i alla frågor som berör arbetet. Arbetarskydd är att se till att arbetets belastning eller andra faktorer som beror på arbetet inte orsakar att alkohol eller andra rusmedel används som ett sätt att återhämta sig från arbetet.

Rusmedelskulturen

Välbefinnande i arbetet är en dialog. Varje möte och varje fråga bidrar till att bygga arbetsplatsens rusmedelskultur. På en trygg och bra arbetsplats bryr sig hela arbetsgemenskapen om varje arbetstagare. Var och en vågar vid behov be om stöd och hjälp och får även det stöd och den hjälp de behöver.

Hurudan är förändringen mot en bra rusmedelskultur på arbetsplatsen? Varje arbetstagare märker förändringen i arbetsplatsens rusmedelskultur. Verksamheten är uppmuntrande och ingen upplever att man ställer frågor om rusmedel för att kontrollera eller sätta fast någon. Att visa omsorg och prata om saker och ting har blivit vardag.

Mer information

Verktyg för rusmedelsprogram – Verktygslådan för psykisk hälsa, Arbetshälsoinstitutet

Rusmedelsprogram – Arbetarskyddscentralen