Förebyggande arbete och stöd för att sluta använda nikotinprodukter
Att pröva på och börja använda tobaks- och nikotinprodukter bör förebyggas. Nikotinprodukter förorsakar beroende vilket unga är särskilt utsatta för. Upplysning och insatser med målet att förebygga användning av nikotinprodukter behövs både hemma, i skolan och inom hobbyverksamhet.
Den första tobakslagen antogs i Finland 1976. Målet med lagen var att minska rökning. Förutom tobakslagen är centrala åtgärder för att minska användningen av tobaksprodukter bland annat prispolitik, stöd för att sluta använda nikotinprodukter, samt rusmedelsfostran i syfte att förebygga att unga börjar använda tobaks- och nikotinprodukter. Den finländska tobakspolitiken påverkas märkbart av Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll och Europeiska unionens direktiv om tobak.
Tobakslagen omfattar ett mål för ett rökfritt och nikotinfritt Finland fram till 2030. Målet uppnås om under fem procent av den vuxna befolkningen använder tobaksprodukter eller andra icke-medicinska nikotinprodukter 2030.
Det är viktigt att förebygga användning av tobaksprodukter
Unga prövar ofta på tobaks- och nikotinprodukter för första gången i högstadieåldern. Få börjar röka eller använda snus efter att de har blivit myndiga. Det är viktigt att rikta de förebyggande insatserna till unga som går i högstadiet, samt till yngre barn. Det är möjligt att påverka ungas bruk av nikotinprodukter med hjälp av lagstiftning och prispolitik. Förutom dessa spelar hemmet, skolan och den allmänna inställningen till tobak och nikotinprodukter en central roll för det förebyggande arbetet. Dessa påverkar i hög grad vilka attityder unga utvecklar gentemot nikotinprodukter.
Det kan vara svårt för föräldrar att förhindra att unga prövar på tobaks- och nikotinprodukter, men föräldrar kan stöda unga att begrunda sina val. Både när det gäller nikotinprodukter och andra rusmedel är det viktigt att diskutera öppet och lugnt och utan att döma den unga. Det är bra att den unga vet att föräldrarna accepterar och bryr sig om den unga även då föräldrarna inte accepterar användning av nikotinprodukter. Det är lättare att diskutera om den vuxna känner till de moderna nikotinprodukter som finns tillgängliga – dvs. förutom tobak även e-cigaretter och snus – och hur dessa syns i de ungas värld.
Vårdnadshavarens attityd påverkar den unga
Vårdnadshavarens attityd påverkar den ungas användning av nikotinprodukter och andra rusmedel. När de vuxna säger sin åsikt kan den unga granska sina egna val i förhållande till föräldrarnas attityder. Därför är det viktigt att tala om rökning, användning av snus och användning av andra nikotinprodukter, även om man inte misstänker att den unga använder dessa. Det faller sig naturligt att diskutera nikotinprodukter med den unga då man till exempel ser cigaretter, snusdosor eller e-cigaretter på gatan eller i medierna. Ifall man inte diskuterar användningen av cigaretter och snus hemma, kan även den unga uppleva samtalsämnet som svårt. Det är bra om den vuxna visar intresse för den ungas tankar och för omvärlden samt att den vuxna framför sanningsenliga synvinklar i diskussionen.
Om föräldrarna misstänker att den unga använder snus eller röker ska man alltså utgå från att ta upp frågan på basis av de observationer föräldrarna gjort. Det är inte bra att ge den unga skuldkänslor, men inte heller att invagga sig i en föreställning om att misstankarna är obefogade. Föräldrarna kan visa att de inte godkänner den ungas användning av snus och cigarretter och att de är beredda att erbjuda stöd och hjälp med att sluta.
Skolan som stöd för nikotinfrihet
Rökning, användning av snus eller e-cigaretter på läroanstaltens område är förbjudet både för elever, personal och besökare. Förbudet att använda nikotinprodukter gäller även kvälls- och semesteranvändning av läroanstaltens lokaler. På skolans område bör det finnas tydliga skyltar om förbudet mot att använda nikotinprodukter.
Det kan kännas besvärligt att ingripa i elevens användning av snus, särskilt då användningen ofta är diskret eller det inte finns direktiv för hur man skall ingripa. Trots detta är det viktigt att de vuxna i skolan inte godkänner att eleverna använder snus eftersom det inte heller godkänns att eleverna röker.
Samtliga vuxna som jobbar i skolgemenskapen har som uppgift att stöda nikotinfriheten i skol- och läroanstaltgemenskapen. Därför bör det i skolan finnas tydliga riktlinjer och direktiv från skolans ledning för hur man ingriper i användning av tobaks- och nikotinprodukter. Dessa direktiv bör vara lätta att följa för alla som tillhör personalen. Med hjälp av gemensamma direktiv vet varje lärare hur hen ska gå tillväga om hen observerar användning av snus, cigarretter eller e-cigaretter i skolan. Då hela personalens förhållningssätt till samtliga nikotinprodukter är enhetligt är det lättare att göra nikotinfrihet till en del av skolans vardag.
Stödande verktyg
Målet med förbud och regler är att stöda elevens hälsa och välbefinnande. I direktiven är det också viktigt att berätta hur man stöder eleven att få hjälp med att sluta använda nikotinprodukter. Här är det möjligt att samarbeta med skolans hälsovårdspersonal och elevvårdsgrupp.
Guiden innehåller instruktioner för förebyggande av användning av tobak, snus och e-cigarretter. Du kan ladda ner guiden här.
Skolor och läroanstalter kan beställa förbudsskyltar mot användning av nikotinprodukter här.
Bra att diskutera nikotinprodukter utan att jämföra
Snus, tobak och e-cigaretter bör behandlas som separata produkter utan att jämföra deras skadeverkningar. Det kan till exempel vara problematiskt att direkt jämföra bruk av och skador från snus med cigarretter. Trots att båda är tobaks- och nikotinprodukter varierar skadeverkningarna på grund av användningssättet.
Det är viktigt att berätta sanningsenligt om nikotinprodukternas hälsoeffekter och anknytande risker. Det är bra att prata om snus och e-cigaretter som beroendeframkallande produkter vars hälsoeffekter ännu är delvis okända. Skrämseltaktik tillhör inte saklig hälsoupplysning.
Den som vill sluta får hjälp
Nikotin ger ofta upphov till kraftigt beroende, vilket framkommer som abstinenssymtom då man slutar. Dessa är bland annat rastlöshet, irritation, huvudvärk, koncentrationssvårigheter och sömnsvårigheter. Det är inte bra att använda snus eller e-cigaretter som ett stöd för sluta röka, eftersom både snus och e-cigaretter innehåller rikligt med nikotin.
Snusets höga nikotinhalt kan även stärka nikotinberoendet och göra det svårare att sluta röka. Då man börjar behandla nikotinberoende bör man bedöma hur kraftigt beroendet är. Institutet för hälsa och välfärd har låtit göra ett nikotinberoendetest för snusanvändare. Du hittar testet här.
Professionella inom hälso- och sjukvården ska ta upp användningen av tobaks- och snusprodukter med barn och unga och uppmuntra till nikotinfrihet. Grupphandledning som syftar till att sluta använda tobaksprodukter hjälper unga att sluta. Mest evidens ger den handledning som ges i skolor och vid läroinrättningar. Avvänjningshandledning i kombination med motiverande diskussion är effektivt när det gäller unga. I undersökningar har man typiskt ordnat handledning en gång i veckan, ofta totalt minst fem gånger. Efter handledningen behövs uppföljning av resultaten och det kan bli nödvändigt att ordna ytterligare stöd för de unga.
Att kombinera avvänjningshandledning med nikotinersättningsbehandling eller avvänjningsläkemedel är inte till nytta då man avvänjer unga från tobak.
Rådgivningstelefonen Stumppi på 0800 148 484 (må–ti kl. 10–18 och to kl. 13–16) erbjuder avgiftsfri hjälp på finska för den som vill sluta röka eller använda snus. Stumppi-webbplatsen erbjuder också hjälp på finska.
Källor: Institutet för hälsa och välfärd, God medicinsk praxis-rekommendationerna
