Rusmedelsfostran
Rusmedelsfostran ingår i fostran av barn och unga. Rusmedelsfostran handlar om att ta upp och diskutera rusmedel och användning av rusmedel på ett sätt som främjar barnens och de ungas hälsa och välbefinnande.
Rusmedelsfostran sker inom småbarnspedagogiken, i skolorna, i samband med ungdomsarbetet och hobbyverksamhet samt i social- och hälsovårdstjänsterna.
Ur barns och ungas synvinkel är alla vuxna, genom att föregå som exempel, fostrare, även då de inte är via sin arbetsuppgift i auktoritetsposition. Talesättet ”det krävs en hel by för att fostra ett barn” stämmer, oberoende om de vuxnas handlingar är målinriktade eller inte.
Rusmedelsfostran som utförs med hjälp av evidensbaserade metoder kan skydda barn mot problematisk användning av rusmedel samt rusmedelsrelaterade skadeverkningar senare i livet. Läs mer om rusmedelsfostran i handboken för skolpersonal på webbsidan pepp.fi.
Varför behövs rusmedelsfostran?
Rusmedelsbruk är en riskfaktor för hälsan och välbefinnandet. Rusmedelsfostran grundar sig på tanken att barn och unga ska skyddas mot rusmedelsrelaterade skadeverkningar. Genom att höja debutåldern för rusmedelsbruk går det att märkbart minska risken för att barnen utvecklar rusmedelsrelaterade problem senare i livet.
Rusmedelsfostran stöder en sund uppväxt, främjar välbefinnande och syftar till att minimera rusmedelsrelaterade skadeverkningar.
Dessa färdigheter ger ett stöd att klara av krävande livssituationer utan att utveckla ett skadligt bruk av rusmedel. Rusmedelsforstran ger också verktyg att hantera socialt tryck, samt att ifrågasätta och granska kritiskt kulturella normer.
Rusmedelsfostran bidrar till att skapa realistiska uppfattningar om följderna av rusmedelsanvändning samt realistiska bilder av hur rusmedelsbruket bland skolelever ser ut. Genom förebyggande rusmedelsarbete kan man påverka skolans normer och verksamhetskultur samt sänka tröskeln att ta svåra saker upp till diskussion.
För att kunna uppfatta de mekanismer som är kopplade till utbudet av och tillgången till rusmedel är det viktigt att förstå de faktorer som bidrar till att rusmedel används. Produktmarknaden och säljarnas intressen både formar och påverkar behovet för specifika produkter bland konsumenterna och styr vilka produkter människor har möjlighet att konsumera. Ämnen som används i berusningssyfte regleras på olika sätt i olika länder.
På befolkningsnivå påverkas rusmedelsanvändningen märkbart av tillgången till rusmedel. För att minimera de rusmedelsrelaterade skadeverkningarna strävar man efter att begränsa tillgången till rusmedel. Sådana begränsningar är till exempel försäljningspriset på alkohol och tobak, skattens storlek eller distributionsnätverkets omfattning.
Vad är rusmedelskunskap?
Rusmedelsfostran skall grunda sig på forskningsrön om hur rusmedelsanvändning och anknytande skadeverkningar kan förebyggas. Neutral och pålitlig faktakunskap om rusmedel och följderna av att använda rusmedel är en del av rusmedelsfostran. Förutom kunskap behövs även hälsoförståelse, dvs. en förmåga att identifiera riktig information som stöder en god hälsa och en sund utveckling.
Rusmedelskunskap är bland annat information om efterfrågan på och utbudet av rusmedel. Efterfrågan på rusmedel kan beskrivas genom uppgifter om vilka rusmedel människor använder, hur mycket rusmedel som används, var de används, vem som använder dem och i vilka sammanhang de används. Utbudet av rusmedel beskrivs däremot genom att iaktta var man kan skaffa rusmedel, vem som säljer rusmedel, var de säljs och vilka slags rusmedel som finns till salu.
Efterfrågan på rusmedel kan beskrivas genom uppgifter om vilka rusmedel människor använder, hur mycket rusmedel som används, var de används, vem som använder dem och i vilka sammanhang de används.
Riktig information om hur många jämnåriga använt rusmedel hjälper unga att rätta till felaktiga uppfattningar hur vanligt det är att unga använder rusmedel. Unga överskattar i allmänhet hur vanlig rusmedelsanvändningen i deras åldersgrupp egentligen är.
Genom att undersöka människors attityder till rusmedel strävar man efter att förutse förändringar i rusmedelsanvändningen, få information om hur den stora allmänheten förhåller sig till rusmedel och få information om trender i rusmedelsbruk.
Rusmedelskunskap är information om rusmedel och rusmedlens egenskaper, effekter, konsistens och innehåll. Rusmedelskunskap är till exempel en beskrivning av de ingredienser som finns i cannabis, snus, tobak och alkoholprodukter.
Det rekommenderas att kunskap om rusmedel, samt redskap för bruk av rusmedel och användningssätt ska ges enbart till personer som redan använder rusmedel. Målet med denna information är att ge information om tryggare sätt att använda rusmedel och på så sätt minska de skadeverkningar som rusmedelsbruket ger upphov till.
Erfarenheter är inte forskningsrön
Inom rusmedelsfostran förväxlas ibland vetenskaplig kunskap om hälsoeffekterna med praktiska erfarenheter. Dessa utesluter dock inte varandra. Forskningsrön finns tillgängliga om såväl hälsoeffekter som människors uppfattningar och erfarenheter.
Det är också naturligt att personer som via sitt arbete har att göra med rusmedelsproblem eller hör talas om rusmedel bildar sig en egen uppfattning om den rådande situationen. Då man inom rusmedelsfostran utnyttjar den erfarenhet som erhållits via arbetet går det i bästa fall att reagera snabbt på nya fenomen och förändringar och rikta rätt de förebyggande insatserna.
Trots detta är det problematiskt att förväxla erfarenheter med forskningsrön då individuella erfarenheter och tolkningarna påverkas av individens känslor och bekymmer. Erfarenheter saknar också den helhetsuppfattning av det aktuella fenomenet, som däremot kan studeras med oberoende forskning.
När utgångsläget är egna erfarenheter, är det lätt att oavsiktligt överdriva eller till och med provocera åhörarna. I rusmedelsfostran är det dock viktigt att förbli neutral. Istället för att provocera eller underhålla åhörarna skall man väcka intresse med hjälp av metoder som bygger på dialog och diskussion
Erfarenhetsexperterna har en egen roll
Människors berättelser och egna livserfarenheter väcker i allmänhet åhörarnas intresse. Särskilt intressant är det att få höra om hur människor har överlevt och klarat sig i utmanande situationer. Livsberättelser som berättas av före detta rusmedelsbrukare brukar fånga åhörarnas intresse och är därför ett relativt ofta förekommande sätt att lyfta fram rusmedel i rusmedelsfostran.
Ur rusmedelsfostrans synvinkel är erfarenhetsexperters berättelser inte alltid effektiva. Berättelserna kan vara alltför provocerande, sensationella eller till och med oavsiktligt glorifiera rusmedelsbruk på ett sätt som inte stöder en god rusmedelsuppfostran. En konstruktiv rusmedelsuppfostran går ut på att väcka åhörarnas uppmärksamhet och intresse genom interaktion och genom att basera budskapet på forskningsrön.
Rusmedel kan behandlas genom att ta upp olika känslor kopplade till rusmedelsbruk, men det är viktigt att helhetsbilden om rusmedel inte förmedlas som alltför positiv, sorglös, eller att man oavsiktligt uppmuntrar till användning av rusmedel. Däremot kan kan erfarenhetsexperternas berättelser vara ett berikande inslag som belyser klientens synvinkel och upplevelser till exempel vid utbildningar för hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom socialväsendet.
Erfarenhetsexperter kan också vara till nytta i samarbete med personer som har ett problematiskt rusmedelsbruk och bidra med stöd till den som eftersträvar ett drogfriare liv. Till exempel inom de rehabiliterande tjänsterna kan erfarenhetsexperter bidra med värdefulla insikter och stöd i livshantering. Erfarenhetsexperternas livsberättelser hör dock inte hemma i rusmedelsfostran för barn och unga.
Interaktion fungerar i rusmedelsarbetet
Interaktiva metoder, diskussion och att problematisera rusmedelsanvändning är de rekommenderade metoderna för rusmedelsfostran. Det är viktigt att det finns möjligheter att rätta till missuppfattningar och att det finns plats för åhörarnas frågor som stöder och strukturerar diskussionen. Dialog och diskussion ger bättre resultat än en enkelriktad kommunikation som baserar sig enbart på att informera lyssnarna om rusmedelsfrågor. Människor upplever ofta rusmedelskunskap som intressant, men ur rusmedelsfostrans synvinkel räcker det inte att enbart förmedla information, utan det ska också finnas utrymme för lyssnarnas frågor och förmåga att strukturera och utnyttja den information de har fått.
Precis som i all annan form av påverkan är upprepning och regelbundenhet viktigt i rusmedelsfostran. Genom jippon, kampanjer och massevenemang kan man inleda och väcka diskussion, men till stöd för detta behövs även alltid diskussionsmöjligheter och information efter evenemanget.
I rusmedelsfostran är det viktigt att lyssna på olika synvinklar och diskutera både öppet neutralt och utan att döma.
Ibland kan rusmedelsfostran till och med jämföras med filosofisk diskussion, men med målet att främja befolkningens hälsa och välbefinnande, samt beskriva de anknytande faktorerna.
Att träna livsfärdigheter är en del av rusmedelsfostran. Till exempel stresshantering, identifiering och hantering av svåra känslor, kommunikations- och samarbetsfärdigheter, beslutsfattningsförmåga, att ställa upp mål, samt identifiera och hantera socialt tryck är alla färdigheter som i framtiden kan hjälpa oss att göra val som stöder vårt välbefinnande och hitta trygga sätt att agera även i krävande livssituationer.
Etisk rusmedelsfostran beaktar bakgrunden
Det är etiskt viktigt att man i rusmedelsfostran använder effektiva metoder och beaktar målgruppens särdrag dvs. faktorer som anknyter till den kultur, bakgrund, historia och de livsförhållanden människan betraktar världen ur, samt hur människan själv vill bli bemött. Kultursensitiv rusmedelsfostran beaktar individens modersmål, ålder, kön och religiösa övertygelse.
Rusmedelsrelaterade skadeverkningar förebyggs genom att påverka risk- och skyddsfaktorer. Skyddsfaktorer är till exempel varma familjeförhållanden och en småbarnspedagogik och grundutbildning som stöder barnets välbefinnande. Å andra sidan är problematisk rusmedelsanvändning och problem med psykisk ohälsa hos föräldrarna riskfaktorer som skadar barnets uppväxt och utveckling.
I rusmedelsfostran är det viktigt att identifiera de förväntningar som är kopplade till rusmedelsanvändning. I den finländska kulturen har till exempel alkohol redan länge haft en självklar plats. Alkohol har associerats med fester, gemenskap och vardag samt sorg och bekymmer.
Man har inte velat ifrågasätta alkoholens skadeverkningar och det har varit nödvändigt att motivera sitt val att inte använda alkohol. Kulturella normer förändras långsamt, men framsteg sker trots allt. De nya generationerna skapar sina egna uppfattningar och förnyar de kulturella normerna genom sina egna val.
När fungerar rusmedelsfostran inte?
Ännu för några årtionden sedan trodde man inom hälsoupplysning och rusmedelsfostran på skrämseltaktik. Det ansågs att människor kunde avskräckas från rusmedel om rusmedelsbruket beskrevs tillräckligt cyniskt. Man trodde också på skuldkänslornas och skammens fostrande effekt.
I dag vet vi att olika former av skrämseltaktik inte är i enlighet med målen för det förebyggande rusmedelsarbetet. Den som inleder en diskussion med skrämseltaktik tappar trovärdighet och ökar en avvisande attityd till ämnet hos den mottagande parten.
Att använda dåliga metoder i rusmedelsfostran kan leda till ett motsatt resultat i förhållande till det som avsetts. I värsta fall kan man till och med öka intresset för rusmedel eller stämpla personer som använder rusmedel.
Att stämpla personer som använder rusmedel kan förvärra de negativa konsekvenserna från rusmedelsbruk, till exempel genom att försvåra tillgången till hjälp samt genom att skapa ångest bland rusmedelsanvändare och deras närmaste, vilket i sig är en riskfaktor för rusmedelsanvändning.
