Andra illegala droger

Användningen av olagliga rusmedel, dvs. narkotika, har ökat i Finland.

Bild: Minna Lehtinen / EHYT rf

Narkotiska medel är ämnen, preparat och växter som definieras i narkotikaförordningen. De omfattar cannabisprodukter, CNS-dämpande medel (till exempel heroin), uppiggande stimulantia (till exempel amfetamin) och hallucinogener som orsakar starka förnimmelser (till exempel LSD). Samtliga former av narkotika är olagliga. Läs mer om narkotika i Droglänkens ämnesspecifika informationsinslag.

I Finland är cannabisprodukter och amfetaminer de olagliga droger som används mest. Buprenorfin används både lagligt inom missbruksvårdens substitutionsbehandling och olagligt. Cirka en procent av 15–64-åriga finländare uppskattas använda amfetaminer och opioider på ett problematiskt sätt.

Finlands drogsituation följer den internationella utvecklingen. Som på andra håll i världen anlände drogbruket även hos oss i två stora vågor. Den första av dessa inträffade på 1960-talet och den andra på 1990-talet. Den andra vågen förde med sig de s.k. designerdrogerna. Med designerdroger avses syntetiskt framställda nya droger som ofta innehåller okända kombinationer av ämnen, vilket ökar den till designerdroger kopplade hälsorisken. Den andra vågen förde även med sig nya subkulturer kopplade till droganvändning. Samtidigt etablerades droganvändningen i Finland. 

Användningen av droger har ökat

Under de gångna 20 åren har användningen av droger bland finländarna ökat. Framförallt har det blivit vanligare att pröva på och använda cannabis. Läs mer om cannabis.

Största delen av finländarna anser att droganvändning är ett stort eller tämligen stort problem i Finland, men attityderna till droger har liberaliserats, särskilt då det gäller cannabis. Samtidigt har droghandeln allt mer övergått till webben, vilket har ökat tillgången på droger och gjort det svårare att ingripa i handeln.

I befolkningsenkäter har man observerat att finländarnas attityder till dorger har blivit liberalare, särskilt då det gäller cannabis. I fråga om andra droger är inställningen fortfarande negativ, men allt fler anser att det är relativt ofarligt att pröva på droger.

Drogernas skadeverkningar är stora

Skador relaterade till drogbruk har både kort- och långsiktiga effekter och skadorna är kopplade både till användningssätten och de anknytande subkulturerna. Till exempel kan användning av cannabis i viss mån leda till beroende, men vård behövs framför allt på grund av olika psykiska eller psykotiska symtom kopplade till cannabisbruket. 

Typiska följder av opioidanvändning är till exempel hallucinationer, förvirringstillstånd och nedsatt motorisk eller kognitiv funktion. Blandmissbruk, dvs. samtidig användning av illegala droger och läkemedel eller alkohol ökar märkbart risken för dödsfall.

Att injicera med orena sprutor ökar risken för infektioner och smittsamma sjukdomar, till exempel hiv och hepatit. År 2018 avled 261 personer i Finland på grund av illegala droger. Antalet drogrelaterade dödsfall har ökat under tre år i följd.

De drogrelaterade kostnaderna för den offentliga sektorn år 2016 har uppskattats till cirka 370 miljoner euro. Kostnaderna består av hälso- och sjukvårdskostnader, missbruksvård, säkerhetstjänster, försäkringar, brottsskador och straffrättsliga processer. Det förebyggande rusmedelsarbetets andel av kostnaderna är några procent.

År 2018 begicks nästan 30 000 narkotikabrott. Det totala antalet narkotikabrott har ökat från och med 2014.

Svårt att sluta använda på grund av beroende

Det narkotikaberoende som uppstår kan vara socialt, psykiskt och fysiskt. Med socialt beroende avses den sociala gemenskap och vänskapskrets som byggs upp kring droganvändningen. Det sociala beroendet kan vara svårt att lösgöra sig från och det håller drogerna kvar i vardagen.

Även drogskulder och brottsspiraler kan hålla människor kvar i drogbruket. Med fysiologiskt beroende avses ökad tolerans, att inte kunna låta bli att använda och abstinensbesvär då man försöker sluta.

Det fysiska beroendet blir starkare när bruket fortsätter länge. Då beroendet blir kroniskt minskar upplevelsen av välbehag vid användningen och ersätts istället med ett tvingande behov av att få ämnet för att trygga nervsystemets funktion.

Beroendets psykologiska karaktär grundar sig på ämnets förmåga att producera välbehag eller andra psykiska effekter som upprätthåller beroendet. Användning av droger förändrar hjärnans funktion och struktur. Drogbruket förorsakar förändringar i hjärnan vilka gör det svårare att uppleva välbehag utan droger. Detta försvårar ytterligare försöken att sluta använda dem. 

Lagen om missbruksvård skall garantera hjälp

Enligt lagen om missbrukarvård ska kommunerna, i den omfattning som motsvarar behovet, sörja för att missbruksvård tillhandahålls dem som har problem med bruk av rusmedel. Familj och andra närstående personer skall också erbjudas hjälp och stöd. Kommunen kan genomföra sitt ansvar på olika sätt, till exempel genom att producera tjänsterna själv eller skaffa dem i form av inköpstjänster.

Kommunen kan inte neka att erbjuda rusmedelstjänster till exempel genom att hänvisa till att kommunens budget inte har tillräckliga medel för missbruksvårdstjänster. Tjänsterna ska även erbjudas likvärdigt: till exempel kan klientens ålder eller det att klienten är arbetslös inte vara grund till att neka klienten rehabilitering eller andra tjänster.

På andra håll i tjänstesystemet får rusmedelsproblemet inte påverka hur individen vårdas. En berusad person har rätt till brådskande vård och en person som lider av rusmedelsproblem får inte uteslutas ur tjänster eller vård utan godtagbart skäl.

I allmänhet består servicen inom missbruksvården av öppenvård, avgiftnings- eller avvänjningsvård, boenderehabilitering, stödtjänster samt kamratstödsverksamhet.

Problem som anknyter till rusmedel behandlas ofta även inom social- och hälsovårdens bastjänster, till exempel socialväsendet, barnskyddet, mentalvårdstjänsterna och på hälsostationerna.

Tröskeln att uppsöka vård skall sänkas

Största delen av missbruksvårdens klienter som använder droger är män och unga vuxna. Hos missbruksvårdens klienter är blandmissbruk, dvs. samtidig användning av droger och alkohol eller läkemedel vanligt. Främst uppsöker man vård på grund av användning av opioider. Drygt tretusen personer uppskattas årligen få substitutionsbehandling med opioider.

Droganvändning kan vara förknippad med omfattande och komplexa problem, till exempel psykisk ohälsa och svår marginalisering. Många behöver hjälp med att hantera sitt liv och med att reda sig i vardagen.

Tröskeln att uppsöka missbruksvård skall vara så låg som möjligt och hindren för att uppsöka vård skall avskaffas. Ofta behövs flera vårdperioder och det är viktigt att vård finns tillgängligt i rätt stund och så länge den behövs. Vårdarbetets viktigaste verktyg är alltid interaktion och ett respektfullt och mänskligt bemötande.  

Öppen diskussion, att bryta stigmat kring droganvändningen, stärka missbruksvårdens tjänster och diskutera rusmedelsanvändning med låg tröskel stöder människor som använder droger att hantera och minska rusmedelsbruket. Inom förebyggande och skadereducerande verksamhet är det viktigt att utbilda sakkunniga och frivilliga inom olika områden att diskutera droganvändning och hänvisa till stöd.  

Viktigt att förebygga droganvändning

Förebyggande är alltid det effektivaste och mest förmånliga sättet att minska de rusmedelsrelaterade skadeverkningarna. Det finns flera riskfaktorer för rusmedelsanvändning och relaterade skadeverkningar, som bland annat kan vara kopplade till problem i uppväxtmiljön eller ärftliga faktorer. Däremot skyddar en god uppväxtmiljö mot rusmedelsanvändning. Samhällelig orättvisa är även kopplat till problematisk användning av rusmedel, eftersom sättet att använda rusmedel har konstaterats överföras från en generation till nästa. Läs mer om förebyggande rusmedelsarbete.

Genom att stärka de faktorer som skyddar mot rusmedelsanvändning och minska riskfaktorerna är det möjligt att förebygga att människor börjar använda droger, höja åldern då man prövar på rusmedel eller förebygga kontinuerlig användning.

Detta kan eftersträvas till exempel genom olika metoder som stöder barns och ungas sunda uppväxt, till exempel program i föräldraskap, genom att stöda barns livshantering och emotionella färdigheter eller annan rusmedelsfostran. På strukturell nivå kan man sträva efter att stärka olika social- och hälsovårdstjänster som stöder barn, unga och familjer samt allmänna hälsovårdstjänster.

Förebyggande av droganvändning och rusmedelsfostran ska genomföras särskilt där de unga vistas, till exempel på läroanstalter och sociala medier. Läs mer om rusmedelsfostran.

Var finns det hjälp?

Om du behöver hjälp med ditt eget eller en närståendes droganvändning kan du börja med att kontakta till exempel hälsocentralen, skolhälsovården eller företagshälsovården. Kommunerna ansvarar för att ordna service och stöd inom missbruksvården.

Dessutom erbjuder organisationer hjälp och stöd med problem relaterade till droganvändning och dessa tjänster kan även kontaktas anonymt.

Om din närstående eller vän behöver hjälp skall du uppmuntra hen att uppsöka vård så fort som möjligt. Det är även bra att själv uppsöka hjälp om du upplever en närståendes situation som betungande. Samtliga social- och hälsovårdstjänster omfattas av tystnadsplikt.

På hälsorådgivningspunkter får du rena injektionsredskap, hälsorådgivning, testning av könssjukdomar, sårbehandling, vacciner och läkartjänster. Hälsorådgivningspunkterna kan även hjälpa vidare den som vill uppsöka rehabilitering och avgiftningsbehandling.

I Finland får man rena injektionsredskap också på de flesta apotek.

Källor: Institutet för hälsa och välfärd, Droglänken