Hur prata med ett barn om människor som använder rusmedel på en offentlig plats? 

Den vuxna kan lägga märke till alkoholanvändning på allmänna platser, speciellt om hen rör sig med små barn. Det kan ändå kännas lättare att förbise situationen än att ta saken till tals med barn. Det är bra att komma ihåg att även ett litet barn ser och noterar rusmedelsanvändning på allmänna platser - mer än vuxna inser. Även barnen ser tomma alkoholburkar i sin vardag. De ser berusade människor i parken, och bullriga druckna vuxna i bussen och på köpcentret. De läser också nyhetsrubriker om droger och alkohol.

Bild: Minna Lehtinen.

Som förälder tänker man lätt att man skyddar sitt barn när man inte pratar med hen om användning av rusmedel eller om berusade människor i ett alltför tidigt skede.  Den vuxna kan också tycka att ämnet är svårt. Hur ska man riktigt prata med ett barn om alkohol och droger på ett sätt som lämpar sig för barnets ålder? Men om ämnet inte behandlas, blir barnet ensam med det som hen sett och de känslor som det väcker.  Barnet kan förundra sig över en berusad vuxen människas förvirrade beteende. Ibland kan hen bli rädd när hen möter en sådan människa.  

Därför är det bra att redan i ett tidigt skede prata med barnet om rusmedel och användning av rusmedel på ett åldersanpassat sätt. Då behöver barnet inte vara ensam med sina tankar och eventuella rädslor. När ett barn får riktig information om användningen av rusmedel av en pålitlig förälder, känns ämnet inte hemligt eller förbjudet för barnet. Då vågar barnet berätta om händelser som hen sett själv och ställa frågor. Ett öppet samtal och rätt information stärker barnets trygghetskänsla. Barnet får också bättre insikter om sådana situationer och färdigheter som hjälper hen att klara situationer av olika slag, också om de är skrämmande.  Den vuxna behöver och ska inte berätta allt på en gång. Det gäller att berätta endast så mycket som barnet kan ta emot. Du kan fråga barnet om hens tankar och funderingar om ämnet, så att du vet på vilken nivå barnets förståelse och insikter är när ni samtalar. Det finns anledning att ge barnet rusmedelsfostran under hela barnets uppväxttid, det vill säga att prata om rusmedel och användningen av rusmedel vid lämpliga tillfällen och när ämnet är aktuellt.

En förstaklassare är på väg till skolan när hen hör högljudda röster från en busshållplats i närheten. En berusad person dricker alkohol ur en flaska och pratar med sig själv. Barnet minns samtalen med sina föräldrar, och hen kommer också ihåg instruktionerna: det är bäst att korsa gatan och att gå till skolan på andra sidan. I skolan berättar hen för läraren om den skrämmande händelsen på skolvägen. Läraren bekräftar att barnet har gjort bra ifrån sig och gjort alldeles rätt.  

När är det bra att berätta för ett barn om rusmedel? 

Man kan ställa sig frågan: När är det dags att prata med barnet om rusmedel och användningen av rusmedel, då? Den vuxna kan tycka att det är ett svårt ämne, och det är inte alltid lätt att hitta rätt ögonblick och det rätta sättet. Ett lämpligt tillfälle kan vara när den vuxna och barnet är tillsammans ute på stan och möter berusade människor eller användare av andra rusmedel på gatan. I synnerhet om barnet ställer frågor om rusmedel eller berusade, eller kommenterar det sedda på något annat sätt.  Du kan också ta tillfället i akt och inleda samtalet själv. Om situationen inte lämpar sig för rusmedelsfostran och samtal om rusmedel, kan du ta upp saken genast när ni kommit hem. Du kan börja till exempel med att säga: Kommer du ihåg de där människorna som stod utanför köpcentret och drack ur burkar och pratade med hög röst? Vet du vad det var fråga om? Vet du vad alkohol är? Hur såg du att de hade druckit för mycket alkohol? Hur kändes det att se en person som druckit alkohol?   

Det är också ett bra tillfälle för ett samtal, om barnet berättar att hen sett berusade människor på gatan eller sprutor eller trasiga alkoholförpackningar bland soporna. Eller om barnet frågar om alkohol, narkotika, snus eller vape. Kanske barnet sett någon använda dem eller hört kompisar prata om rusmedel. Tanken om rusmedel kan väcka frågor eller rädsla hos barnet, och därför är det bra att ta tid och prata om ämnet tillsammans. Ett samtal om rusmedel är också ett utmärkt tillfälle att lära barnet säkerhetsfärdigheter som ger barnet trygghet och säkerhet, då hen går till eller från skolan ensam eller är utomhus på egen hand.  

Hur prata med barnet om rusmedel? 

När man pratar med ett barn om rusmedel är det viktigt att ta hänsyn till barnets ålder och att använda ett språk som barnet förstår. Den vuxna ska koncentrera sig på samtalet. Det gäller att lägga undan mobiltelefonen för en stund, lyssna, och skapa en lugn och stressfri stämning. Då vågar barnet berätta om sina möten eller om situationer som hen sett, eller om kompisarnas berättelser om rusmedel. Då vågar barnet också berätta om de känslor som ämnet väcker.  Ett öppet samtal skapar trygghet hos barnet, men det stärker också barnets förtroende för föräldern: man kan och vågar prata om precis allt.   

Det är viktigt att undvika att skrämma upp barnet i onödan och att avstå från fördömande uttryck.  Den vuxna ska hålla sig lugn och berätta uppriktigt om rusmedel och deras effekter. T.ex. att tobak inte ändrar på en människas beteende, men är skadligt för kroppen. Om en människa däremot använder mycket alkohol eller droger, är de också skadliga för kroppen, men de kan dessutom ändra på människans beteende. Barnet kan undra varför en del människor röker tobak eller varför vuxna, kanske till och med barnets egna föräldrar, dricker alkohol ibland. Du kan berätta för barnet att vuxna dricker alkohol för att koppla av, med god mat, eller när de umgås med varandra. Du kan också säga att det finns människor som inte dricker alkohol alls. Det är bra att säga att människor ibland kan bete sig på ett förvirrat eller konstigt sätt även om de inte använt rusmedel. De kan ha en sjukdom, skada eller psykisk störning.  

Du kan berätta för barnet att människor ibland kan använda droger för att de har det svårt i livet och att de hoppas att drogerna hjälper dem åtminstone för ett ögonblick. Om de använder droger ofta, kan de bli beroende av drogerna. Beroende är en sjukdom, men det är möjligt att få behandling och bli frisk från beroendet.  

Säkerhetsfärdigheter för barn 

Säkerhetsfärdigheter är instruktioner som ger barnet mod och olika sätt att skydda sig själv. De ger barnet trygghet när hen rör sig utomhus på egen hand, till exempel på väg till skolan, hobbyer eller kompisar.   

Lär barnet vad hen ska göra om hen hamnar i en situation som känns hotfull.  De enkla och tydliga instruktionerna lyder så här: 

Säg nej. Gå bort från stället. Berätta för en trygg vuxen. 

Skräm inte upp barnet och skapa inte en känsla av att det är farligt eller skrämmande att röra sig ensam ute på gatan. Lär barnet säkerhetsfärdigheter, men betona samtidigt att otrygga situationer är sällsynta. Om barnet ändå möter en hotande eller skrämmande situation som på något sätt förknippas med rusmedel eller berusade människor, är det bra att barnet vet vad hen ska göra.   

Det är också bra att lära barnet att känna igen sina egna känslor. Om en situation känns obehaglig eller skrämmande, får barnet handla enligt sin känsla.  Om till exempel en berusad person sätter sig bredvid barnet i bussen och det känns otrevligt, får barnet byta plats. Det är inte oartigt att sätta sig på en annan plats.  

I rusmedelsfostran för äldre barn behandlas också vad barnet kan göra om någon erbjuder barnet möjlighet att pröva på alkohol, vape, droger eller andra rusmedel. I en sådan situation kan och måste barnet tacka nej eftersom rusmedel är farliga för barn. Även om det kan kännas svårt för barnet är det viktigt att hen berättar om händelsen för en trygg vuxen. Om barnet upplevt händelsen som skrämmande eller ångestväckande, mår hen bättre när hon berättar om händelsen och överför saken till en vuxen.