Ett accepterande bemötande förstärker den unga

Om vuxna inte finns till för unga då de behöver dela med sig av sådant som bekymrar dem bildas en börda som den unga får bära ensam.

Jag läste i tidningen psykoterapeut Martti Siiralas (1966) tanke ”Se mikä ei tule yhdessä jaetuksi, jää jonkun yksin kannettavaksi”. Översättningen lyder ungefär ”Det som inte delas med någon, blir en börda för någon att bära på ensam”. I denna enstaka mening sammanfattas mycket. Eftersom jag jobbar med unga började jag fundera på vad detta citat betyder för just dem.

Hur kan unga som inte vet hur de ska berätta om bekymrande saker eller något som hänt dem reagera på att bära bördan ensam? Hur kunde vi vuxna stöda och hjälpa unga sätta ord på dessa känslor och händelser? Kommer vi ihåg att fråga den unga hur hen mår, vågar vi ta tag i oron som väcks hos oss?

Ungdomstiden är till för att öva på livet

Den unga håller på att bygga upp sin identitet och utforma den person hen är i denna värld. Den unga är först i övningsskedet av livet. Varenda en av oss har gjort misstag på färden mot den vi är och vårt sätt att finnas. Unga kan dessutom vara väldigt svartvita. Deras framtidssyn är också kortare än hos oss vuxna. Dessutom kan den unga uppleva skyldighet och skam. Ta bördan som orsakas av stigma på sina axlar och av någon orsak uppleva att vissa dörrar är stängda för just hen för alltid.

Om den unga inte har någon att prata med om sina erfarenheter eller om livet kan det påverka den ungas mentala hälsa. Den upplevda emotionella bördan kan bli otroligt tung att bära. Känslor som inte kan kläs i ord och upplevelser som lagras i kroppen kan leda till att man försöker lindra sitt eget obehag genom metoder som till sist vänder sig mot den unga själv. Den unga kan använda rusmedel för att reglera sina känslor. Rusmedel kan ge tillfällig lättnad till känslor av ångest eller depression. I det långa loppet lättar ändå inte rusmedel på den upplevda känslobördan.

Vuxnas roll i de ungas liv ska inte glömmas

Det är viktigt att vi vuxna bemöter unga med ett öppet sinne och stannar upp i stunden. Att vi säger högt att det är ok att prata med oss om vad som helst. Att vi påminner om att alla hinder går att övervinna. Det är vår uppgift att skapa ett tryggt, pålitligt utrymme med växelverkan där den unga kan samla modet till att öppna upp sin egen värld för oss. Då behöver den unga inte bära allt på sina axlar.

Och när den unga delar med sig av sin börda är det vår uppgift att vara förtjänta tilliten den unga har till oss. Vi lyssnar och stöder. Om den ungas uppfattning om sig själv och sin framtid blivit snäv av någon orsak är det på vårt ansvar att i diskussion med den unga hålla hoppet högt och se de gåvor och det goda som den unga har i sig. Att tillsammans komma fram till lösningar. Att stärka den ungas känsla om sin plats i denna värld.

Ett accepterande bemötande förstärker den ungas upplevelse om att vara förtjänt att bli välbehandlad som människa. Att få känna sig accepterad som just den unika individ hen är, med alla sina brister. Så som vi alla.

Kunskapen av att dela med sig bryter ner kulturen där vi alla ska klara oss för oss själva – ett bemötande i taget.

Text: Laura Sohlberg
Översättning: Krista Schulman