Förebyggande rusmedelsarbete i skolor och läroanstalter – varför räcker inte en enskild massföreläsning?

Förebyggande rusmedelsarbete är en del av skolornas och läroanstalternas uppgifter. Hur detta arbete ska genomföras i praktiken varierar och kan väcka många frågor. Räcker en enskild massföreläsning? Hur tar man i hänsyn resurser, olika åldersgrupper och hur inkludera hela gemenskapen? I denna text granskar vi vanliga utmaningar som skolorna funderar på och presenterar lösningar som bygger på forskning och internationella rekommendationer – samma grund som Förebyggande rusmedelsarbete EHYT rf:s verksamhet vilar på.

Skulle ni kunna komma och hålla en lektion om temat X i vår skola?

Detta är en förfrågan som ibland riktas till oss på EHYT. En enskild massföreläsning är lättare att organisera och kan upplevas som en effektiv lösning för alla, men föreläsningen kan dock bli lösryckt som inte stödjer det långsiktigta rusmedelsförebyggande arbetet i läroanstalten.

Enligt forskning är det inte ändamålsenligt att satsa på enstaka föreläsningar där information ensidigt förmedlas via föreläsning eller livsberättelser, utan istället ska man påverka barn och unga genom diskussion och delaktighet utan att glömma samarbeta med skolpersonal och vårdnadshavare, alltså de närmaste vuxna i barn och ungas liv. Berättelser om egna livserfarenheter i sig minskar enligt forskning inte ungas bruk av rusmedel, utan i värsta fall kan det ha en motsatt effekt. Forskningen är tydlig: enskilda interventioner är inte värst effektiva. Det behövs välplanerade helheter som genomförs upprepade gånger och regelbundet. Rusmedelsfostran är en långsiktig process där vi på EHYT gärna hjälps åt.

Egna lektioner för alla grupper? Det kan vara utmanande hos oss

Det stämmer att rusmedelsfostran kräver resurser och kan upplevas som tidskrävande. Men vi hjälper gärna skolor att hitta lösningar när viljan och förståelsen för rusmedelsfostran finns. Integrera rusmedelsfostran i vardagen till exempel genom temaveckor, återkommande gemensamma lektioner vid samma tidpunkt varje år eller projektarbeten där eleverna deltar aktivt. När rusmedelsfostran ses som en del av välmåendearbetet blir den inte ett fristående tillägg, utan stöder läroplanens mål.

Nu är det gjort – eleverna har fått sin rusmedelsfostran

Att arbeta med barn och unga räcker inte ensamt. Som tidigare nämnts uppnås de bästa resultaten när rusmedelsfostran också omfattar skolans personal och vårdnadshavare.

När personalen förstår betydelsen av rusmedelsförebyggande arbete, har kunskap och mod att ingripa i tid och tar upp oro kring rusmedelsbruk, vare sig det handlar om unga eller vuxna, skapas en trygg och konsekvent verksamhetskultur i läroanstalten. Och när vårdnadshavare har tillräcklig kunskap om rusmedelsrelaterade fenomen men också verktyg för att samtala om rusmedel (och om andra viktiga livsfrågor) får barn och unga det stöd de behöver i sin utveckling. Det är avgörande att budskapet om rusmedel är det samma bland vuxna – enhetligt och tydligt.

Vi har inte råd att beställa EHYT på besök

Besöken kostar inte mycket, men vi förstår att ekonomiska realiteter skapar utmaningar på många sätt om skolans budjet är stram. Det som är värt att veta är att EHYT samarbetar redan med flera kommuner som står för skolornas beställningskostnader och det här kan vara en lösning i er kommun eller stad. Fråga oss modigt om samarbetsavtalens innehåll. Även i vissa beställningar kan föräldraföreningen stå för kostnaderna. Olika lösningar finns att hitta.

Om inte en beställning är möjlig, har vi utvecklat kvalitativa material som gör det möjligt för skolor att arbeta med rusmedelsfostran. Materialen bygger på evidensbaserade metoder och är anpassade till olika åldersgrupper. Exempel på kostnadsfria material är bland annat videon Rusfenomenet med tillhörande frågor, olika undervisningsmaterial om rusmedel och spelande men också material riktade till vårdnadshavare.

Vi har arbetat så här i flera år – vi fortsätter på samma sätt

Kunskapen om vad som fungerar inom rusmedelsfostran utvecklas ständigt, vilket gör det viktigt att regelbundet utvärdera använda metoder och verktyg. Olika åldersgrupper behöver olika tillvägagångssätt – det som fungerar i lågstadiet fungerar inte nödvändigtvis i gymnasiet, men det här känner ni säkert till.

Särskilt kritiskt bör man granska metoder som inte har utvärderats utifrån aktuell forskning. Det är viktigt att uppdatera arbetssätten och säkerställa att det man satsar på bygger på evidens, är åldersanpassade och på bästa sätt stöder barns och ungas välmående. En kritisk granskning av etablerade rutiner är en central del av det förebyggande arbetet.

Vad är nästa steg?

Det är viktigt att se rusmedelsfostran som en del av läroplanen och skolans välmåendearbete – inte som ett tillägg. När arbetet genomförs planerat och tillsammans med olika aktörer får det långsiktiga effekter: ungas välmående stärks, riskbeteenden minskar och hela skolgemenskapen mår bättre. Det finns ett starkt forskningsstöd för detta, bland annat i FN:s narkotika- och brottsbekämpningsorgan UNODC:s publikation om internationella standarder för förebyggande av drogbruk nämns detta.

Hur börja?

Skriv in rusmedelsfostran i läroanstaltens välfärdsplan. Utnyttja gratis material och börja i liten skala – inför en metod. Satsa på personalutbildning, eftersom en gemensam förståelse är nyckeln till framgång. Läroanstaltens ledning har en avgörande roll i arbetets genomförande. Involvera vårdnadshavare genom en öppen kommunikation och informationsdelning. Utvärdera och utveckla – säkerställ att de metoder som används är aktuella och evidensbaserade.