Rusmedelsfostran har ingen åldersgräns
Åldersgränsen för alkohol och tobaksprodukter är 18 år. Ändå stöter inte bara vuxna, utan även barn och unga i sin vardag på situationer där rusmedel på ett eller annat sätt har en roll. När är det då lämpligt att börja prata med barn om rusmedel?
Ska man tala med yngre barn om rusmedel?
Barn hör, ser och upplever saker i sin omgivning, precis som vi vuxna. De lever inte i en bubbla där de till exempel inte skulle se människor som använder rusmedel när de rör sig ute på stan.
Vi vuxna kan inte förhindra att barn ibland stöter på människor som använder rusmedel när de rör sig ensamma utomhus. Redan av den anledningen är det viktigt att diskutera öppet och åldersanpassat med barn om vad de upplever i sin vardag.
Våga veta!
Filosofen Immanuel Kants rop från upplysningstiden ”Våga veta!” är en tidlös uppmaning som även lämpar sig till rusmedelsfostran. Att förstå de situationer vi står inför och kunna agera på ett förnuftigt sätt för vårt eget välmående är praktexempel på att ”våga veta”.
Vi kanske tror att vi skyddar barn från världens obehagliga fenomen genom att förbise dem och undvika diskussioner om dessa ämnen. Istället för att skydda barnet kan vi obemärkt bygga upp en tystnadskultur där barn lär sig att tiga och hålla saker för sig själva.
Barn kan uppleva att de inte får prata om människor som ur deras synvinkel beter sig lite konstigt, inte ens om situationen skapar rädsla. Situationer som känns svåra löses ofta genom att ta barnet i handen och välja en annan väg, utan förklaring om varför man agerar så.
Vi måste våga tala om rusmedel med barn
Rusmedelsfostran har ingen åldersgräns – varken nedre eller övre. Vi vuxna har ansvaret för hur vi talar om människor som använder rusmedel eller om människor som stöter på utmaningar med sin livshantering. Våra ordval påverkar barnens uppfattningar och attityder. Det är viktigt att vi talar med barn på ett sätt som är anpassat till deras ålder.
Genom att diskutera svåra ämnen behandlar vi samtidigt våra egna känslor, tankar och åsikter. Då skapar vi också en kultur av öppenhet och därigenom en tryggare uppväxtmiljö för barn. Vår uppgift är att hjälpa barn förstå varför det är klokt att undvika platser som kan verka skrämmande eller obehagliga.
Genom att skapa en samtalskultur där barn vågar berätta och fråga om saker som oroar dem ger vi dem ”mod att veta själva”. Detta skapar grunden för de val de kommer att behöva göra under livets gång. Å andra sidan gör vi våra egna liv enklare när vi inte behöver undvika att prata om vissa ämnen. Det kräver bara att vi tar en stund och funderar på hur vi ska formulera saken för barnet.
Veckan för barnens rättigheter år 2023 går under temat: Barnet har rätt till välmående
Projektet Staden tillhör alla (2022–2024) strävar efter till att öka barns känsla av trygghet och minska fördomar och rädslor förknippade med människor som använder rusmedel. Projektet finansieras av Stiftelsen BMR.
