Gränser och kärlek möjliggör tryggt spelande

Det började med legoklossar, små och stora, sedan med mindre bitar och specifika modeller. Han suktade efter det största och det svåraste och jultomten kom med lämpliga presenter, inte alltid åldersenliga dock. För han var så skicklig! Förskoleläraren berättade att hen var orolig, pojken hade en dålig hand-ögakoordination och behövde säkert professionellt stöd. Han kunde inte hålla pennan i handen ordentligt.

Skolan började och nästan alla hade telefon, men inte han. Den kom på 3:e klassen när han behövde den och en vanlig knapp-sådan med prepayd-saldo. Men lego-block hade han. Och en play-station som han spelade på lite grann. Det var ok, men han ville bli bättre på att spela då han insett hos en kompis, att man kan få vissa spel endast till datorn. Här börjar eran… det köptes en diamant, en dyr speldator till familjen när han var tio-år gammal. Strikta regler, alla säkerhetsåtgärder gjorda, endast pappan kunde ladda spel till datorn…  Vilken lyx tyckte sonen och en bra dator tyckte även jag!

Minecraft och Terraria var absoluta favoriter. Bygga, gräva, mecka, lite som med lego. Men senare kom även skjut-spel som förändrade allt. Varför är jag som förälder inte rädd för det som diskuteras kring skjut-spel? Vi vet vad spelet handlar om, vi känner vår son och har talat med honom. Vi ser livets gång med familjen på nära håll då vi har öppna dörrar i lägenheten och för att det finns ordning och reda i familjen. I spelet handlar det även om strategi, att kunna handla som en grupp, att ta i hänsyn och lyssna på andra och att kunna reagera i krävande situationer. Dessutom får han prata engelska alla dagar med vänner från Storbritannien, Australien, Tyskland mm. Han fick stipendium i engelska och han är duktig, hans förskolelärare skulle vara nöjd nu.

Sonen är nu på högstadiet. Han har en hobby som tar tid, att spela på dator, det är hans liv just nu och det går bra i skolan. Han kommer ihåg att äta och sova, att krama oss och att skratta och berätta om sina tankar, men håller fast vid att vissa tider är det turné och då är han fast i datorn. Jag bodde på stallet 24/7 i min ungdom och det var ok så länge jag kom hem till middagen, vår son spelar och även det är ok, han missar inte heller middagar…

Skolan har tagit vara på att vissa barn och unga kan sin sak gällande datorer och det mobila. Det är här och nu och framtiden. Vår son kan mer än bara att spela, han kan diskutera, lära, argumentera, leda grupper och göra strategiska planer. Skolan vill ta del av detta och sonen blev just vald till en ElevAgent, en elev som är med och hjälper till i skolan gällande det digitala inom lärandet. Han hjälper både elever och lärare. Tänk om man själv fått ta den sitsen en gång i tiden.

Min son spelar och jag är en glad och lycklig förälder. Jag vet vad han håller på med. Jag får ta del av hans lyckliga stunder och stunder av missnöje, allt det som hör till tonårslivet! Det viktigaste är inte låter vi eller låter vi inte barn spela, utan det, att vi föräldrar är med våra unga, finns till för dem och kommer ihåg att alla unga har egna drömmar så som också vi hade när vi unga. Tänk vilken lyx att få höra honom säga, mamma jag vann och du är såååå fin!

 

Skriven av ”en mamma till en lycklig tonåring”

 

Nyttiga nätisdor om spelande:

• Tips till föräldrar om digitalt spelande
• viihdevintiot.com (på finska) information om vilka spel och hurdant innehåll passar barn i olika åldrar
• pegi.info (på engelska, svenska, finska) kavi.fi (på finska) information om åldersgränser och innehållssymboler
• peluuri.fi i problemsituationer
• Barnens Internet information on digitalt spelande och sociala medier

Är du nyfiken på hur vi arbetar förebyggande i spelfostran? EHYT erbjuder lektioner och föräldrakvällar i Spelkunskap till skolor. Här kan du läsa mer om metoden.