Vi kan förebygga missbruk och psykisk ohälsa genom att öppet tala om att det påverkar hela familjen

”Alla visste att min pappa drack, skolan, mina släktingar, alla. Det att ingen reagerade fick mig att känna mig värdelös. Som om jag inte fanns.”   Så beskriver en erfarenhetsexpert som vuxit upp med en gravt alkoholiserad pappa sin situation som barn. Missbruket kom att prägla hela hennes barndom och även vuxenliv.

Barn som har en förälder som beter sig oförutsägbart och ofta konstigt pga. rusmedel eller psykiskt illamående, behöver få förklaringar till det. Annars skapar barn sina egna förklaringsmodeller. Barn skuldbelägger ofta sig själva och hittar på mindre konstruktiva sätt att hantera sin förälders rusmedelsanvändning.

Forskning visar att 25–30% av barn i Finland, lider av att en förälder dricker för mycket eller mår psykiskt dåligt. Det är fyra till fem barn i varje klass. Det här påverkar alla aspekter av barnens vardag, inklusive deras psykiska och fysiska hälsa och utveckling. Då ingen pratar om det, upplever många sig oerhört ensamma. Tystnaden blir kompakt och barnen känner ofta stor skam. Unga anhöriga har en mångfalt högre risk än sina jämnåriga vänner att utveckla eget missbruk, lida av ångest, självskadebeteende, självmordstankar och sakna framtidstro. På grund av stigma.

Diskutera om hur rusmedel påverkar hela familjen

Genom att prata generellt i skolan och i samhället om hur rusmedel påverkar hela familjen, kunde vi på ett effektivt sätt bryta stigma och förebygga generationsöverskridande beroendesjudomar och psykiskt illamående. Unga kunde i ett tidigt skede få information och kunskap om att barn aldrig kan eller ska bära ansvar för sin förälders illamående, att vem som helst kan insjukna i beroende- eller psykiska sjukdomar, samt information om hur man själv kan ta vara på sig och sitt välmående, få stöd och någon att prata med om sin situation. Unga behöver få veta att de kan göra egna val och att man har rätt att må bra även om ens förälder mår dåligt.

Vi måste våga säga högt, att en rusmedelspåverkad förälders förmåga att se sitt barns behov är nedsatt. Det är så rusmedel påverkar hjärnan, man får sämre omdöme, sluddrigt tal, tanke- och reaktionsförmågan blir sämre. En berusad förälders mentaliseringsförmåga är nedsatt. Att konstatera forskningsbaserade fakta, handlar inte om att skuldbelägga föräldrar. Det handlar om att i första hand beakta barnets bästa och rättigheter. Vi måste kunna skilja på kärlek och förmåga. Barn som har en förälder som mår dåligt, har en subjektiv rätt att få eget stöd, här och nu. Oberoende av om föräldrarna vill det eller inte.

Barn har rätt till att vara delaktiga

Då en förälder är klient/patient inom social- och hälsovården på grund av missbruk eller psykisk ohälsa, ska även barnen i familjen enligt gällande lagstiftning tas i beaktande. Barn har rätt att vara delaktiga i den service som erbjuds familjen och ska inte enbart betraktas som objekt i behov av beskydd. Delaktighet betyder att man får tydlig information på ett åldersadekvat sätt om förälderns illamående och situation, samt får tillfälle att ställa frågor och uttrycka sin åsikt utan att föräldrarna är närvarande. Alltid. Utan undantag.

I vår verksamhet Min stig på Stiftelsen Bensow, får vi varje dag bekräftelse på att unga kan, vill och behöver få prata om sin oro för sin sjuka förälder och om de känslor förälderns sjukdom och beteende väcker. Låt oss bli flera som pratar öppet om våra vanligaste folkhälsosjukdomar. Låt oss bryta stigma tillsammans och förebygga generationsöverskridande illamående!